Alla inlägg den 30 november 2017

Av Sandra Bertlind - 30 november 2017 20:36

Imorn är det första advent eller ja söndag men första kalenderdagen.
Tog mig i kragen och kämpade med att få lite adventsfint för mina prinsars skull <3
Är inget stort fan av julen men när man gör det för sina kids är all möda värd allt!!

Ljusstakarna kom upp dock med fel ljus!

Förberedd på mysig frukost och första ljuset ska få tändas!

Chokladkalendrarna ligger redo med ett annat adventsljus!

Min mormors gamla tomtar är uppe!
De betyder så mycket för mig.
Har funnits med sen jag var liten.....

Annan form av ljusbricka =)

Lilla snögubben som jag hade som barn är still alive =)

Nytt för mina barn är att de får en kalender med något i förutom choklad.
I år överraskade vi dom med en disney kalender =)
En disney bok varje dag! Toppen tycker jag när de läser så mycket böcker just nu!

Blev även en lego kalender.
Tycker dock att sånt här är sjukt dyrt speciellt om man har 3 kids men kom över dessa 3 för mindre än vad en kostar egentligen så vi är nöjda!
Lycka är att få göra mina pojkar så glada!!! De är sjukt tacksamma och har sagt tack mer än 10 ggr på en timme =)
Man känner i mammahjärtat att man lyckats då!
Bäddat ner mig i soffan av min miniansträngning och ska mysa av alla tända ljus och smida planer för allt julkul jag ska hitta på med de jag älskar mest!!!! Mycket på tapeten och ingen är gladare än jag. Behövs efter en vecka med sorg, besvikelse, ilska och beslut!

En bättre kväll än jag vågat hoppas på.
Nattinatti

ANNONS
Av Sandra Bertlind - 30 november 2017 09:32

........Hon gick där på stigen, det var ganska kallt. 

Sjalen hon hade på sig slingrade sig runt benet då den var så himla lång.

Vindarna stömmade genom håret och den bitande kylan gör att hennes kinder blev helt röda.


De fina skinnhandskarna blev stelare och de röda stövletterna kändes ömma på fötterna.

Pulsen gick upp lite då mörkret nu var ett faktum.

Hon var redan sen.


Stigen kändes så lång och träden blev mer synliga i det mörka.

Månen lyste upp där de röda stövletterna markerade sina fotspår.


Nervositeten av de plötsliga ljud som kom lite nu och då var obehagliga.

De var så pass höga så det överröstade vinden i hennes hår.


Helt plötsligt frös hela kroppen av stelhet....

det stod någon där.....mitt framför henne....


en liten person.....

väldigt liten.....

med ett trasigt nattlinne....


Det stora ruffsiga håret gjorde att hon inte såg den lilla personens ögon....


Av stelhet och chock förmådde hon sig inte att öppna munnen men hon tog upp sin hand för att lägga på den lilla.....

när hon sakta la handen på den lillas axel försvann den.

POFF Som bortblåst......

Hon förstod ingenting men av rädsla fick det röda stövletterna springa så snabbt benen bar.


Äntligen framme vid destinationen blev hon mottagen av honom.

Han öppnade dörren och omfamnade han henne gråtandes och skärrad.

När han sköt henne ifrån sig för att möta hennes blick förstod han.

Men gav henne ändå en chans att få berätta själv.

Osammanhängande försökte hon förklara stigen, träden, kylan och den lilla personen med trasiga nattlinnet och de ruffsiga håret.

Han blev blek som snö...

stirrade rakt igenom henne och allt blev helt tyst.....


Vem var den lilla personen?

Vem var hon?

Vem var han?

Kände han den lilla personen?

Vad är känslan i hela berättelsen??



Spekulationer är kul och kan bli till vad som helst. Allt handlar om djupet och känslorna man får in.....

kanske blir det en fortsättning.....

.        

ANNONS

Presentation


Försöker se det goda i alla människor! Ger hellre all kärlek jag har till min omgivning än att leva med tanken om ett kärlekslöst liv!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23 24
25
26
27 28 29 30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dorisdockan med Blogkeen
Följ dorisdockan med Bloglovin'

Gästbok!


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se