Kan inte ni känna ibland att folk runt er tycker och tänker åt dig?! Nästan så att deras röst suddar ut dina ord och kvar finns en pust och tystnad.
Att det du tänker inte hinner nå ut innan det blir överkört av någon med starkare och envisare åsikter.
Varför kan man inte bara få säga sitt. Varför kan inte alla få säga sitt?? Varför är det bara vissa som roffar åt sig rätten till en röst?
Tänker så ofta på mitt jobb som tyvärr är kvinnodominerat att alltid samma tjejer hörs.
Vi måste hjälpa varandra att få prata klart. Allas åsikter är lika viktiga, likväl som känslor.
Skulle nog säga att kvinnor generellt är experter på att kväva varandras integritet och känslor. Som att hela existensen är en avgörande tävling för att få leva.....
Vi måste bli starkare i att våga backa upp varandra istället för att sätta knivar i ryggen så fort vi inte tycker lika.
Bli bättre på behandla din medmänniska med empati och lyssna innan du dömmer. Och våga vara ärlig med dina känslor utan att förnedra någon annan......
Kvällstankar ack så viktigt!
Godnatt