Ja alltså på söndag är det ju farsdag!
Jag tänker att för vissa är den här dagen sjukt tung.
Menar att din far kan ju ha gått bort.
Han kanske är väldigt sjuk.
Du kanske aldrig träffat honom.
Man kanske inte ens har en pappa utan 2 mammor.
Eller som i mitt fall, har en fullt frisk pappa med största frånvaron man kan tänka sig.

Det gör ont i mig ganska ofta över att jag inte är lika viktig som min bror i hans liv.
Han har 3 fantastiska barn barn som han aktivt valt bort också.

Det gör ont i mig att veta att om jag skulle dö så står han där och fäller tårar för att det ska se bra ut utåt.

Men det som är är ju att för honom spelar det ju egentligen ingen roll.
Vi ses ju ändå inte och hörs inte.
Inga grattis när jag fyller år eller god jul.

Det är en sån sjukt stor sorg i mig.
Mycket pga att vi är väldigt lika på många sätt och har himla trevligt när vi ses.
Men antar att jag är det där misslyckade barnet han aldrig ville ha.

Tur att han har min fantastiska bror som gör honom stolt.

Hur som så är detta en dag som gör mig mer ledsen än nån annan dag.

Har många fantastiska andra pappor att fira men min egen är som bortblåst.......

Sjukt stort dilemma......

Önskar ingen denna sorg.

Trevlig helg kramisar

Eller vissa av sina barn =(