Tänker inte vara någon jag inte är!
Detta är jag och jag må vara bräcklig men jag är såhär
90%glad och 10 % Depp.
Mitt måtto är att ge min omgivning det bästa av mig själv och visa all min kärlek jag har. Jag tror på att ge folk det bästa i en själv. Tillsammans kan vi kanske få en bättre värld!

Har haft en känsla hela dagen, ända sen i morse.

Det har kommit floder av olika känslor.

Imorse var jag i ett saknarstadie, saknaden av de som inte finns med oss längre....

Senare på dagen hade jag en klump i magen, som om något skulle hända....

vilket det iof gjorde.

Och nu på kvällen en mer tom känsla.

Jag är i ett stadie i itt liv där jag vill så myckt men kroppen är alldeles för trött för att lyda.

Känner en enorm kärrlek till min familj.

Som vi har det nu hoppas jag vi kan ha det länge.

Jag uppskattar det.

Mina planer för våren är att göra saker som får mig att må bra och boosta mig själv med positivitet.

Jag måste få komma tillbaka till mig sjäälv och börja leva igen.

En dag i taget........

Med start NU!!

Godnatt

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

Känslig morgon! Krama om varandra extra idag!! Puss och kram

Vi alla kan ge varandra!
Va inte långsint, krama varandra, gå vidare, tro på att godheten i varje människa är större än nåt annat.
Vi behöver tänka utanför vår gråa bubbla!
Sträck ut din hand när orken och energin hos dig själv orkar bära någon annan.
Men arbeta inte ihjäl dig på att lösa andras problem framför dina.
Ingen tackar dig när orken är slut.
Det finns alltid någon runt dig som uppskattar ditt engagemang mer än du tror.
Lev livet!

Det är så många gånger jag kommit på mig själv att tycka att jag är ganska fin!

Då tänker ni såklart att ja det är väl bra?!
Absolut är det så.

Jag har relativt okej självförtroende men ni vet känslan när vissa i din omgivning verkligen kan få dig att känna dig riktigt ful.....

Och det är inte så att personen i fråga sagt nåt eller gjort nåt för att du ska känna så utan det räcker med att människan är närvarande så blir du plötsligt sjukt obekväm och känner dig helt plötsligt fel fel fel i din egen kropp som du för 5 minuter sen gillade =/

Så märkligt......undrar så hur detta kan komma sig?

Vad tror ni?

Kvällens funderingar.....  

Känner mig lite småhängig och har inte haft nån energi direkt idag. Bara tagit det väldigt lugnt.
Ikväll har jag bara ett barn hemma då de andra 2 ville till farmor.
Vi myser med godis och gladiatorerna =)
Lugn lördag!

Igår var vi på 40 årsfirande direkt efter stängning på jobbet!
Fottis bästa kompis Matte fyllde år=)
Alltid så mysigt där.
Barnen älskar Matte och hans fru Madde och det gör vi med.
Så omsorgsfullt, alltid det bästa för barnen och otroligt generösa och givmilda personer. Vänner for life!

Blev en tidig kväll då jag var så himla trött och kände mig lite halvhängig.
Barnen ville ju såklart vara kvar!!
En mycket bra fredag att avsluta veckan på.

Och min fina barndomsvän Alexandra var där med sin man och son också!!
Vi har så kul tillsammans <3???

........Man på riktigt sådär bara stannar upp mitt i livet och verkligen reflekterar över vad  man precis gör, vem man nyss pratade med, vad man åt till middag, vad man valde att sätta på sig just denna dag, vad man sa till sina barn innan man skilldes åt på morgonen, vilken vän man valde att prata med i telefon just denna dag....allltså ni förstår vart jag vill komma?!

Som man så många gånger tänker och får uppleva runt om att livet verkligen kan ta slut på en minut.....

vet såklart att man inte ska tänka så men vad skört allt egentligen är.

Har jag uppskattat livet till fullo just idag torsdag???

Menar jobbade ju mellan 7-15, gick upp 05.00, väckte kidsen 06.00 för att hinna ge dom frulle innan jag åkte 06.30

Hur trevlig var jag imorse??

Minns inte va astrött efter en natt med ytterst lite sömn.

Kommer till jobbet och ja allt går ju som vanligt på rutin.

Uppskattar jag att jag överhuvudtaget har ett jobb??

Förmodligen inte hela tiden då jag gnäler på att jag vantrivs.

Okej men jobbar hela dagen kommer hem och suckar över grus i hallen och barnens väskor överallt......

Alltså på riktigt VEM fan bryr sig egentligen om väskorna??

Är jag glad att vara hemma och få krama om mina kids??

Ja självklart men är fortfarande sjukt irriterad på väskorna i hallen =(

Ja alltså trött och hungrig är jag också, har ju inte sovit något.

Uppskattar jag att min man lagar en asgod middag??

Absolut!!! Blev supermätt, var supergott och jag slapp laga maten.

Dit jag vill komma är att man måste nog lära sig att vara mer tacksam för det lilla i sin vardag för fan så glada vi ska vara att få ha livet i behåll!

Grannen var upp på fika som mist sin man i somras i en hjärntumör.

29 dagar tog det från beskedet att han var sjuk till den dagen han tog sitt sista andetag.

Nu är hon ensam med deras 2 döttrar och ska försöka skapa en ny trygghet och plattform att stå på.

Klart hon klarar det men från att alltid haft sin man vid sin sida till att inte få välja själv när kärleken ska ta slut och tomheten blir oändlig......

Jag älskar min familj!

Och nej jag är sjukt mänsklig och uppskattar långt ifrån mycket av de min man gör, men jag övar varje dag på att försöka se de positiva och uppskatta.

Jag ger alltid 1000000% av mig själv till alla runt mig men begär inget tillbaka.

Det viktigastte för mig är att jag får ge alla jag älskar de dom förtjänar med det jag kan!!

Resten ä historia.

Är min omgivning lycklig blir jag lycklig och då lever jag mitt liv som bäst.

De som kan såra är saker som egentligen är väldigt små i jämförelse med all den kärlek och värme jag får.

Dock har jag itt mörker på insidan sen liten som jag ständigt varje dag får leva med och ibland går det bra och ibland känns det som världen är en bättre plats utan mig!

Jag försöker hantera, prata, ta tag, vända, vrida, förtränga och ständigt utveckla.

Har haft en lång höst med mycke ledsna kvällar.

Men känner att nu måste det bara vända. Nu måste det få bli min tur att få flyt.

Begär inte mycket men så länge min familj är friska och mår bra och vi klarar oss med det vi har och mina närmsta mår bra borde 2018 bli ett stabilare år?!

Jag önskar så innerligt!!!!

Jag önskar också att de jag ger min omgivning ska öppna positivitet och ge energi även om så lite.

Vill bli den glada Sandra igen som älskar att leva.

vill ur detta mörker nu så snälla håll era tummar för att det blir så!!!!

Och lova mig att ta mer hand om er dag och de människor ni möter.

Är det värt att irritera sig på väskorna i hallen????

Reflektionskväll.....kanske obegriplig för er men för mig helt logisk och behövlig!!

Tänk att här visste jag inte mycket mer än att jag var min egen prinsessa!

Vem kunde tro att jag skulle sitta 30 år senare med 3 fina söner en man och fantastiska vänner i sitt liv.

Vem kunde tro att jag skulle få vara med om så otroligt mycket.

Just ikväll är jag tacksam!

Och idag vet jag bättre.

Och jag kommer fortsätta vara min egen person.

Min egen rosa prinsessa för då mår jag som bäst när jag får drömma!

Godnatt