Att bära på saker hela livet är så farligt. Det är farligt för sig själv, men även för omgivningen
Brister du en dag kommer en explosion av saker ingen visste om dig.....som att det handlar om någon annan.
Du blir naken i din verklighet och så utelämnad av skam att inte ha berättat.
Det är så svårt när man är uppväxt i en tystnad där man aldrig pratade.
Och de som var skam begravde man bara inom sig......långt inne.
Det blir en sån låsning av hela själen när någon pratar eller frågar sånt som är så extremt tungt för just dig.
Man låtsas som man svarar för någon annans vägnar och fortsätter livet i förnekelse och skam.
Men ingen vet.......inte en endaste.....
Så sjukt hur kroppen är byggd.
Just nu lever jag varje dag på hoppet och tron att jag ska våga befria mig själv från mitt inre helvete.
Jag är inte redo.....Men det kommer jag aldrig bli. Det måste bara ske ändå.
Jag vill bara bli räddad från min egen misär just nu. Mitt egna mörker.......
Jag vill berätta men behöver hjälp.......