Jag har kämpat sen April.....
Fortfarande inte fått min första betalning! Går på knäna och allt tack vare min chef som strulat till det.
Oro i magen och den väntan som blir.....allt så ovisst!
Vaknar med oro och somnar med oro. Snart semester och nervositeten växer......
Är ju sjukskriven av en anledning och att komma tillbaka tar tid. Men dessto längre tid om orosmoment efter orosmoment dyker upp. Svårt att läka. Klumpen jag kände krymt är nu dubbelt så stor och jag är glad om jag inte brutit samman helt innan semesterstart om två och en halv vecka.
Försöker se något positivt varje dag. Kommer ut på en kort promenad varje dag. Med. Mammas hundar som sällskap. Försöker lapa sol och få energi!
Det är så svårt allting.....

Idag vakna jag med oro.....men solen skiner och jag ska njuta av varje sekund.
Ta hand om er! Ingen tackar dig när du slitit dig trött =(
Ta hand om det viktigaste i livet. Resten får vänta.
Namaste