Direktlänk till inlägg 4 januari 2018
Står inför ett sjukt svårt dilemma!
När man har vänner omkring sig som mår dåligt vill man ju göra allt för att lätta i deras vardag.
Vissa kan man finnas för och hjälpa med de lilla och andra är man totalt oduglig som hjälp då problemen är enorma
Men vem är jag att döma?
Jo jag är kompisen som ser den andra falla.
Förändrade beteenden, ändrad syn på livet, ångesten som förvandlas till en demon 90%av din kropp, förnekelse, nonchalans, tar allt till en skrämmande andra nivå.....
Och här sitter jag i soffan och läser på hemsidor, ringer runt till olika instanser för att få råd och hjälp.
Mitt liv hamnar på paus för att jag febrilt försöker rädda, stötta, finnas, skydda mina vänner!!!!!
Jag är rädd för vad jag ska få möta.
Jag är rädd att jag skrämmer och stöter längre bort
Jag är rädd att nåt hemskt kommer hända.
Jag är rädd att jag inte var tillräcklig
Tillräckligt snabbt.
Hur är man den där vännen som finns kvar efter allt mörker????
Det gör ont i hela mig när jag vet........
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
27 |
28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|