Finns där alltid!
Du har fantastiska människor i din omgivning som vill dig väl, säger uppmuntrande saker, tröstar när du är ledsen. Men kan inte hjälpa att känna mig ensammast i världen under all omsorg.
Hur kommer det sig??
När man känner sig som minst i hela världen. Som om ditt liv eller iallafall delar av det är ett dåligt Slut på en ganska bra story.
Kvällen blev inte som jag tänkt mig och allt bara för att jag inte kunde hålla min frustration över en situation tillbaka.
Bättre lycka nästa gång.
Allt blir så trögstartat sen. Vet ärligt inte vad syftet med att kämpa i motvind hela tiden ska betyda. Skapar jag mina egna vindar emot mig själv?? Vill inte ångra saker i livet men en sak ångrar jag......Att inte ha mer jävlarimignamma i blodet! Hoppas mina barn vet hur mycket jag älskar dom och att jag kommer göra allt i min makt för att de ska ha det bäst! Även när jag längre inte finns!
Ikväll blev det djupt men ibland måste det få vara djupt för att nästa dag sen skall kännas lättare!
SOV GOTT