Ni vet känslan av orkeslöshet.....för mig känns det som jag hela tiden ligger efter.
I huvudet har jag hunnit massor men i verkligheten verkligen ingenting.
Sömnen är efter vilket gör att det hjärnan planerat att göra på fm morgon sällan blir av.
Det vackra vädret som jag trivs absolut bäst i kommer jag inte ut i om jag inte är på landet.
Vårt älskade @villaouzo gör mig gott då får jag både frisk luft, komma ner i varv och harmoni i själen.
Varje gång jag ska hem kryper ångesten på.
Klump i magen, alla måsten, folk dom drar i en och vill ses osv.
Jag är ju alltid den glada med energi, så när jag nu inte är det så hänger inte alla med.
Samtalsämnena blir konstiga och folk fattar inte hur de ska bete sig för att jag I te kan va den drivande i relationen......
Märkligt ändå när jag tänker efter!!!!
Läkartid idag så hoppas på ro efter det
Kramisar

OJ VAD JAG SKÄMS........
Hittar liksom inte glöden till skrivandet.
Så mkt har hänt och just nu är jag sjukskriven. Låter illa men har inte gått ner mig helt. Har bara jobbat så sjukt mkt och hamnat i någon form av utmattning. Ni vet tillslut säger kroppen ifrån.
Jag har en paus i livet och hoppas på snabb återhämtning.
Jag vilar mkt, gråter mkt, sover sådär och reflekterar en del......
Analyserar mig själv och mina tankar.
Hur vill jag ha det i livet? Vad mår Sandra bra av osv. Hela mitt liv har det handlat om vart jag passar in bäst för att synas minst. Vara alla till lags så alla andra mår bäst!
Jag är specialist på glömma mig själv!
Skulle säga att jag är fullbodat proffs.

Jag har alltid sagt att jag mår bra när alla runt mig mår bra......nja stämmer delvis men kanske inte helt sant!

Jag är så bra på ljuga för mig själv, är extremt bra på nedvärdera och förtränga det jag bär på.
Det sorgliga är att minnen försvinner för mig. Har så fullt upp att lagra andras önskningar och mående och behag att jag faktiskt förtränger vad jag är med om.
Hade det inte varit för mitt stora intresse av fotografera så hade jag nog glömt allt......så känns det.

Tackar mitt inre jag för mitt brinnande intresse att få ner allt jag är med om i bilder.....älskar det!!!

Jag ställer inga krav på mig själv just nu mer än vila, återhämtning och göra det jag orkar och absolut inget mer så kan inte lova något flöde här.....

Men kändes skönt att bara få skriva en uppdatering till er som på något vis håller er kvar på min sida!! Tack
Och glad sommar finisar

Är inte alltid lätt att hitta fokus för allt! En bra hektisk tid har varit på gott och ont.
Behöver stanna upp och samla mig!
Blir lätt över fokuserad på att bara överleva och stänger av känslor och umgänge för att orka!
Kanske lite mer mig själv fokus bara!!
Men fantastiskt att ljuset och värmen kommer nu! Som jag har längtat!!!! Finns inget bättre än solen, ljuset, energin från naturen och ljuset i tunneln från vinterångesten. Känns som man är näst intill oövervinnerlig. Nu kan bara bättre saker ske!!
Godnatt

Min farmor?

Livet blev inte som tänkt eller vad man säger.
Ibland får man inte välja vilken familj man ska/vill tillhöra.
Jag träffade dig som liten men få vaga minnen......
Hela mitt liv har jag vetat att du finns där men förutsättningarna att våra vägar skulle korsats har aldrig funnits. Jag har aldrig tillhört din sida av vart jag kommer ifrån. Man kan skylla på allt möjligt men jag har accepterat att alla föräldrar på papper inte alltid är de rätta föräldrarna för dig.
Nu är du borta och det fick jag höra på omvägar....jag är inte prioriterad att få veta först, men det är okej för vet du farmor något jag alltid vetat är att ditt hjärta är rent och funnits för alla! Kanske jag fått det från dig? Jag är också äkta och älskar med hela hjärtat. Jag är ledsen för att vi inte känner varandra......kanske därför det gör extra ont för att jag aldrig va självklar där borta. Tänk vad mkt vi kanske haft gemensamt. Tänk vad mkt du kanske hade kunnat lära mig....
Idag för en vecka sen blev du en ängel och jag hoppas du ser ner på mig och ser att mitt liv blev bra ändå och allt fint jag har ?
Tiden gör en klokare och mer förlåtande iallafall vissa saker!
Du är aldrig glömd???

Kanske är vi lite lika ändå.....
Tycker ni jag är lik min farmor?
Ta hand om varandra, man är självklar för sig själv men inte alltid för andra!!

Ville titta in och önska alla en glad Lucia!
Firade med mina förskolebarn idag och vad passar inte bättre än en tomteklänning då =)
Delar också en julbord på mina barn och deras 2 kusiner jag och min syster tog i helgen inför julkort.

Ta hand om varandra!!!
Puss

Hittade denna människa på Instagram som satte mina känslor i en text. Ett värdefullt sammanhang!! Wow!!!

Så tänkvärt!

Ni som följt mig en tid vet ju att jag har en pappa men en pappa som valt bort mig......

Min pappa har 2 barn. Jag kom först och två år senare kom min bror som min pappa har med en annan svensk kvinna.

Det ända jag alltid har velat är att min pappa ska se mig. Vara stolt över mig, vilja följa sina 3 barnbarns utveckling och vara delaktig i mitt liv.

Men det var alldeles för mkt begärt. Min pappa valde bort mig för längesen.

Lovade guld och gröna skogar, lovade komma på mina dansuppvisningar men dök aldrig upp, lova komma på mina kalas men dök aldrig upp.

Jag har haft turen att ha sånt tryggt nätverk runt mig trots min otroligt mörka uppväxt med min mamma. Det fanns andra där att rädda mig i många situationer....

Men den ända jag egentligen ville skulle komma var min pappa.

Såna här dagar är så svåra. Jag har en fin pappa till mina barn och vet mängder av andra pappor jag håller kär i livet, men den här dagen gör bara att jag känner sån besvikelse och nedstämdhet över att min egen pappa inte vill vara med mig. Han finns för min bror och min brorson iallafall. Men inte för mig och mina söner.

Jag har gjort allt rätt hela livet för att bli accepterad och omtyckt, varit som en kameleont för att passa in i alla normer och situationer. Men aldrig någonsin har jag lyckats med min egen pappa.......

Sorgligt ändå då den mesta del av mig själv är extremt lik honom.

Alla som någon gång har träffat min pappa älskar honom. Han är rolig, trevlig, karismatisk, får med alla i rummet....ni fattar. Men jag är som osynlig.

Det ända vi ej har gemensamt är våra hjärtan. Jag skulle aldrig välja bland mina söner, skulle heller aldrig kunna blunda för 3 barnbarn men vara delaktig i 1, skulle aldrig kunna leva hela livet i vetskap om att jag skiter I ett av mina barn.....så sjukt!

Vad ville jag med detta inlägg???

Gissar att dagen i stort påminner mig om otaliga år av sorg och hur mkt mindre värd jag är än min fina bror. Önskar honom all kärlek i världen såklart även min älskade brorson men undrar verkligen vad jag gjort för att inte förtjäna den kärleken!!!
Ta hand om varandra.......ingenting är en självklarhet!

Visst är det konstigt att man så många gånger är på livets topp och mår sådär oförskämt bra och nästa sekund så kommer nån självgod alldeles för egocentrisk människa och plockar eller kanske till och med kastar ner dig från toppen.

Som så många gånger förr undrar jag varför vissa, de människorna som ger och ger av hela sitt hjärta nästan alltid får sättas på livets spets och möta stora tunga motgångar. Bli utnyttjad. Pratas om bakom ryggen och tro att man inget får veta. Smöra för och duga när hens behov skall uppfyllas.......
Men om jag behöver dig då??????!
Vart finns du då?!
Bortförklaringar och jävligt upptagen plötsligt. Tid för precis alla andra, även dom du tidigare pratat skit om.....
Hur kan människor va så falska?
Hur kan människor förändras så drastiskt?

För mig helt obegripligt att jag står här idag, hade så mkt planer och var så förväntansfull tills nån sparka under fötterna på mig.
Jag är inte sänkt än men tyngden i kroppen jag kände i våras gör sig påmind och min energi är hälften av mitt vanliga!

Olust och osynlighet vill beskriva mig rätt bra nu.
Olust i att vara glad o sprudlande som är jag egentligen, och osynlig för att inte få frågor Hur man mår......

Tänk om man ändå bara kunde få en paus i allt och bara återhämta sig en vecka. Det funkar varken med jobb eller livet, familjen.

Vart hittar ni er styrka?
Vart samlar ni energi när ni blir besvikna och bortkastade?

Vet att vägen inte är rak....men en paus och längre tids toppar skulle jag tacksamt och ödmjukt ta emot!!

Nåt hände i min kropp verkligen denna gång och jag tycks bli tyngre för varje dag jag vaknar .....
Som en mastodontsorg svept över hela mig och ligger som domedagen på mina axlar.....obehagligt!!

Bara energin som måste laddas!!