Gud jag har helt tappat stinget att skriva....

Ny start på terminen för både mig och mina barn. 

Skola och jobb har börjat och det är mycket att ta in.

Jag har kämpat på bra denna sommar trots ångest och motgångar.

Ser kanske inte ljuset i tunneln ännu men känner ändå att jag är påväg åt nåt form av positivare håll.

Har så mycket härliga fina människor omkring mig hela tiden.

Blir upplyft och älskad! 

Är tacksam för varje dag jag får känna mig älskad av vänner och familj.

Ta hand om varandra.

får se om skriveriet kan få en nytänning snart.

Puss och kram

Känner bara spontant att sommaren gått för fort, jobbet har börjat med ett mördarpass och ångesten är åter.

Varför trivs jag inte?
Varför känner jag att folk är otrevliga?
Varför känner jag mig sjukt utnyttjad?
Känns som jag tappat lust och kontroll över mig själv.

Känner inte igen sättet jag tänker på.
Känner inte nåt bara nedstämdhet och irritation.

Sårad är jag oxå av olika anledningar.
Vågar aldrig öppna mig igen.....
Folk sätter kniven i ryggen bara och jag tål inte orättvisa och svek.

Kommer isolera mig en period så JAG får läka.
Man passar upp och är snäll men inser att alla inte tycker de är lika kul om jag vill ha hjälp eller tröst.

Lägger som sagt ner ett tag!!!

Sliten i hjärtat!!!!
Låt hösten bli skonsam mot mig......
Godnatt

Allt har sitt slut men börjar längta hem nu.
En vecka kvar!!!
Behöver mentalt börja förbereda mig på att snart börja jobba.
Det stressar mig.
Får hjärtklappning och ångest.
Är jag redo verkligen?......
Ska försöka njuta av den tiden kvar.....
Resten tar vi som det kommer!!!
Soliga kramar

Här ligger jag på Cypern mitt i natten och lyssnar på Markoolios sommarprat i P1.
Så mycket känns igen och tårarna sprutar. Vilken relise......
Tar med allt jag hört i natt och ska tänka mer på vad jag värderar i mitt liv med mina barn och min man.....wow!
Hjärtat fick gråta ut!!!!
Mycket starkt gjort Marko.

Godnatt 04.17

Sitter just nu i vad jag vill kalla mitt andra hem.
Har varit här nere många år och varje år jag kommer ner är det min fristad <3
Haft tre deppdagar.
Ni vet när man bara känner sig fel i sin kropp. I år trivs jag inte alls. Alla kläder jag tagit med mig är så fel.
Inte bekväm inte alls.
Känner mig ledsen.
I skrivande stund har jag haft en super mysig middag på balkongen med min familj och även morfar som är här nere.
Men kan inte hjälpa att känna mig ledsen och ful.
Svårt att hålla fasader efter min stora krasch i våras......
Men försöker ta vara på mina glada timmar. Jag har det bra!!!

Om 6 dagar åker jag på en 3 veckor lång semester i vårt paradis Cypern! Ska bli så skönt.
Ska bara koppla bort och njuta av min familj och försöka börja må bättre med mig själv.
Självförtroendet är inte på topp och jag har mycket att jobba med.
Men jag är laddad. Behöver ny energi.
Ta hand om er ?

Trött och sliten men glad.
Alltid något.
Puss

Jag har kämpat sen April.....
Fortfarande inte fått min första betalning! Går på knäna och allt tack vare min chef som strulat till det.
Oro i magen och den väntan som blir.....allt så ovisst!
Vaknar med oro och somnar med oro. Snart semester och nervositeten växer......
Är ju sjukskriven av en anledning och att komma tillbaka tar tid. Men dessto längre tid om orosmoment efter orosmoment dyker upp. Svårt att läka. Klumpen jag kände krymt är nu dubbelt så stor och jag är glad om jag inte brutit samman helt innan semesterstart om två och en halv vecka.
Försöker se något positivt varje dag. Kommer ut på en kort promenad varje dag. Med. Mammas hundar som sällskap. Försöker lapa sol och få energi!
Det är så svårt allting.....

Idag vakna jag med oro.....men solen skiner och jag ska njuta av varje sekund.
Ta hand om er! Ingen tackar dig när du slitit dig trött =(
Ta hand om det viktigaste i livet. Resten får vänta.
Namaste

Om ni bara visste vad tacksamma vi friska människor ska vara.
Livet kan förändras på bara ett ögonblick.
Det gjorde det för mina grannar för ett år sedan.
Pappa Henke fick veta att han hade en hjärntumör.
Och pricken över det chockartade beteendet var att det var en tumör som bara på 29 dagar från beskedet skulle ta hans liv :(
Efter sig lämnade han en vuxen son och två fina döttrar med deras mamma Marie <3
Chocken har varit stor. Vem kunde ana.
Det har varit ett år i sorg men också mycket glädje.
Min familj har kommit Marie och hennes döttrar närmare och vi gör mycket kul ihop. Vi försöker stötta och finnas för dom.
I lördags var återigen en sån dag!
I lördags var det precis ett år sen Henke somna in <3
Det blev en väldigt vacker sermoni på landet för Henke!
Han blev strödd med vinden och kunde äntligen få bli fri.
Nära och kära kunde delta.

Bättre gravplats en till havs kan man inte ha. Med enn fyr som symbol.

Alla fick skriva på stenar för att visa sin kärlek och göra ett avtryck vid fyren.
Ett sista farväl ett år senare.

På söndagen var det min och Fottis bröllopsdag!
9år som gifta.
Firades med att vi åkte och småshoppa inför resan tre veckor på Cypern.
Men var längesen vi hade en heldag och var behövlig.

Just idag är jag tacksam för mycket och inser hur bra vi har det!!!
Ta hand om varandra <3