Min stora son blev sjuk i fredags jätte sjuk så ställde in jippo med jobbet vilket för mig är en självklarhet.
I lördags var vi bjudna till morfar o hans fru Gunilla i Strängnäs och då de var så längesen sen sist ville jag inte ställa in.
Så Theo fick hänga hos sin farmor och farfar som han älskar så högt och vi andra begav oss till Strängnäs
Med mamma och hennes Johan
Min syrra med hennes fästmö Jennifer och deras son min älskade Collebolle (Colin)
Och min två andra söner Dennis och Neo
Var trevligt och så men på något vis kan man känna sig så förminskad för att man inte blev advokat eller bor i ett 500 kvm hus på Djurgården eller ja listan är lång.
Fick återigen höra att jag borde ju sätta igång och träna nu verkligen för nu kan jag inte längre skylla på nåt då Neo är 10 år i april.....
Men vänta nu....
Har jag uttryckt att jag känner mig fet eller på nåt vis är obekväm i den kropp jag har just nu??
Jag som kände mig så fin i lördags med mina nya kalasbyxor.
Inser att folk runt mig måste ha det jobbigt över att jag ser ut som jag gör och ändå har ett självförtroende och stark självkänsla.
Det har inte alltid varit så ska gudarna veta men jag har övat att acceptera.
Varför kan man inte bara vara glad att jag känner mig fin?
Fler som upplever detta eller kan känna igen sig?

Neo o kusin Colin

Finaste i livet moster älskar

Morfar och Bolle

Min Dennis med Collebolle

Mamma och morfars Gunilla

Ute i Strängnäs är det vackert
Obligatoriskt med prommis

Mammas Johan o morfis

Bästa syrran!
Spårar dock lätt när vi umgås hahaha

Min man Fottis med Bolle

Binas Jennifer va med på håll

Ser ni en kroppsbild ni måste få ont i ögonen av den groteska fulhet jag utsätter er för hahaha

Vill bara ni ska tänka på vad ni utsätter era medmänniskor för när ni med eran brutala ärlighet faktiskt kan såra ganska djupt.
Förstår inte vad vitsen är med det?!
Likaså avundsjuka vänner mm
Vad handlar det om?
Att du har så dålig självkänsla själv att du verkligen vänder ut och in på själen för att jag inte ska må bra o trivas om du inte kan känna o göra det?
Detta är något som präglar många timmar av mitt liv dagligen.....
Är det onormalt?
Vill bara försöka förstå.....
Kram på er och tack för att ni läser