Kämpar varje dag med att försöka säga NEJ!
Att det ska vara så himla svårt?! Fattar verkligen inte.
Eller så är det faktiskt så att vissa bara har så svårt att ta att jag inte klarar av vissa saker just nu och tjatar hål i huvudet på mig bara för att de kan.
Igår ville jag verkligen inte.
Hela dagen hade varit tung, kämpig jag brottades med trötthet och kände mig ängslig.
Hörde tjat från förmiddag tills jag gav med mig åtta timmar senare.
Alltså HELA dagen.
Ville bara ligga i soffan.
Gjorde det mest för att en av mina söner skulle med. För hans skull!
Ville inte vara den där tråkiga mamman.
Paniken växte när en av Mona bästa kompisar som jag tackat nej till för att jag kan dök upp med sin familj och undrade om jag mådde bättre för kvällen???
Nej ville bara grina och säga FÖRLÅT MEN BLEV TVINGAD!!!!
Inga sura miner och jag tror hon förstod ändå.
Men att möte arbetskollegor och halva min stuga av föräldrar var jobbigt.
Hjärtat rusa och ville bara springa där ifrån.
Förrsökte hålla lugn.
Var sammanbiten och frös. Skakade som ett asplöv och det ända jag kunde tänka på va när jag skulle hem.
Sockervaddskön var oändligt långsam.
Så jobbigt.
Väl hemma bröt jag liksom ihop.
Av utmattning.
Kunde inte sova.
Satte på en film.
Fattade inte vad jag tittade på.
Försökte gå sova.
Frös som bara den....
Vaknade av svettiga drömmar och här sitter jag nu......
Klarar inte av nätterna.
Fotti hann inte ens åka och jobba innan jag var uppe.
Gjorde en kopp te 5.20 och satte mig i soffan.
Här sitter jag nu och mår skit över min gårdag som redan är över.
Alla människor jag träffa igår kommer säkerligen glömma alla de mötte igår inkl. Mig.
Men jag kommer ihåg alla.....
Vill bara grina.......
Jag övar och övar på mitt NEJ men inser att vissa ändå inte accepterar det =(
En dag kanske.....
Vet inte vad som händer med min kropp just nu men tanken på allt som rör sig utanför dessa dörrar är ÅNGEST.
Känner mig inte "duktig" av att klara av att handla, tvätta, ddammsuga, träffa en vän.
Gör det för att ALLA runt mig tycker att jag bara inte kan ligga i soffan och självdö.
Hatar när jag blir påtvingad saker jag inte vill.
Så jobbigt och tungt för mig.
Ja ja nu har jag fått gnälla.
Kram på er

Sliten mamma

Förra årets Majbrasa med pappa Henke som är en pappaängel nu <3
Vi saknar dig Henke

I år var skaran betydligt mindre!

Gjorde allt för er barnen

Ett försök till film och avkoppling
Gick sådär

Idag är en ny dag....
Ser jag inte fram emot.

Sliten.....Vill bara vända ut och in på kroppen.
De kliar och ångesten växer i mig av alla krav......
En annan dag kanske du kan förstå mig.....
En annan dag