Fy vakna i ren panik!
Panik över jobb.
Bryter bara ihop och har kämpat i en timmee med att sansa mig intala mig att detta blir bra.
Det går inte!
Efter att bara stanna upp och inse men herregud vem gör jag detta för????
Fått så fin stöttning.
De där guldklimpar av vänner som dyker upp som om de bara känner på sig att nåt är fel.
Kommer med så kloka saker och öppnar sina armar till bara mig <3
Ska sluta gråta.....
Måste väcka barnen skicka dom till skolan
Sen måste jag på nåt vis ta tag i livet.
På riktigt

Svårt att gå upp!!!