Så mycket blandade känslor en påhittad kärleksdag.
Vill ALLTID visa alla runt mig att de älskas av mig men om det nu finns en sån här dag så får man väl anstränga sig desto mer tänker jag.
Gillar att skämma bort min omgivning med presenter vackra texter fina ord och massa kramar
.....


Vad är problemet tänker ni.....
Jag blir så jäkla ledsen i hjärtat när jag inte kan få en pytte ansträngning från den jag öever med. Men min bästaste vän skickar blombud mm.
Skrev fint i morse till min man och satte ihop ett collage något som för övrigt tog tre minuter. Köpte varsin ros från barnen med kort de själva fick skriva och gjorde en alla hjärtans dag tårta.
Jag kunfe inte ens få ett gulligt sms.
Inga blommor, inga fina kort, ingen fin hyllning om mig på denna dagen......kan inte bara låta detta rinna av då jag år ut och år in blir så himla ledsen. Kräver inget men en hyllning bekräftelse var tionde år vore ju nånting......
Vill bara gråta.
Man bara hör och ser hur fina middagar alla bjuds på på restaurang. Även rosor, bio, kärlekshyllningar.
Är jag kanske inte värd sånt? Är det kanske bara jag som överdriver?
Har jag kanske för osunt krav?
Att bli älskad på riktigt? Även med handling.....
Undrar vad han ser hos mig egentligen.
Just idag känns jag som luft.
Skämt på Facebook med sina arbetskamrater går bra men ett gulligt inlägg till mig finns inte ens i tanke.....
Tur jag kan visa mina barn hur viktigt jag tycker det är att uppskatta och säga, skriva, göra.
Tappar hopp om människan.....
Tur MÅNGA andra uppskattar mina handdlingar och ord och kan ge tillbaka. Annars hade jag inte överlevt!
Känner mig oälskad just ikväll.....otacksamt att man ger så mycket av sig själv och får tillbaka noll.....knappt tack.

Tur mina barn räddar mycket <3