Alla inlägg den 11 januari 2018

Av Sandra Bertlind - 11 januari 2018 21:10

........Man på riktigt sådär bara stannar upp mitt i livet och verkligen reflekterar över vad  man precis gör, vem man nyss pratade med, vad man åt till middag, vad man valde att sätta på sig just denna dag, vad man sa till sina barn innan man skilldes åt på morgonen, vilken vän man valde att prata med i telefon just denna dag....allltså ni förstår vart jag vill komma?!

 

Som man så många gånger tänker och får uppleva runt om att livet verkligen kan ta slut på en minut.....

vet såklart att man inte ska tänka så men vad skört allt egentligen är.

 

Har jag uppskattat livet till fullo just idag torsdag???

Menar jobbade ju mellan 7-15, gick upp 05.00, väckte kidsen 06.00 för att hinna ge dom frulle innan jag åkte 06.30

Hur trevlig var jag imorse??

Minns inte va astrött efter en natt med ytterst lite sömn.

Kommer till jobbet och ja allt går ju som vanligt på rutin.

Uppskattar jag att jag överhuvudtaget har ett jobb??

Förmodligen inte hela tiden då jag gnäler på att jag vantrivs.

Okej men jobbar hela dagen kommer hem och suckar över grus i hallen och barnens väskor överallt......

Alltså på riktigt VEM fan bryr sig egentligen om väskorna??

Är jag glad att vara hemma och få krama om mina kids??

Ja självklart men är fortfarande sjukt irriterad på väskorna i hallen =(

Ja alltså trött och hungrig är jag också, har ju inte sovit något.

Uppskattar jag att min man lagar en asgod middag??

 

Absolut!!! Blev supermätt, var supergott och jag slapp laga maten.

 

Dit jag vill komma är att man måste nog lära sig att vara mer tacksam för det lilla i sin vardag för fan så glada vi ska vara att få ha livet i behåll!

 

Grannen var upp på fika som mist sin man i somras i en hjärntumör.

29 dagar tog det från beskedet att han var sjuk till den dagen han tog sitt sista andetag.

Nu är hon ensam med deras 2 döttrar och ska försöka skapa en ny trygghet och plattform att stå på.

Klart hon klarar det men från att alltid haft sin man vid sin sida till att inte få välja själv när kärleken ska ta slut och tomheten blir oändlig......

 

Jag älskar min familj!

Och nej jag är sjukt mänsklig och uppskattar långt ifrån mycket av de min man gör, men jag övar varje dag på att försöka se de positiva och uppskatta.

Jag ger alltid 1000000% av mig själv till alla runt mig men begär inget tillbaka.

 

Det viktigastte för mig är att jag får ge alla jag älskar de dom förtjänar med det jag kan!!

Resten ä historia.

Är min omgivning lycklig blir jag lycklig och då lever jag mitt liv som bäst.

 

De som kan såra är saker som egentligen är väldigt små i jämförelse med all den kärlek och värme jag får.

Dock har jag itt mörker på insidan sen liten som jag ständigt varje dag får leva med och ibland går det bra och ibland känns det som världen är en bättre plats utan mig!

 

Jag försöker hantera, prata, ta tag, vända, vrida, förtränga och ständigt utveckla.

Har haft en lång höst med mycke ledsna kvällar.

Men känner att nu måste det bara vända. Nu måste det få bli min tur att få flyt.

Begär inte mycket men så länge min familj är friska och mår bra och vi klarar oss med det vi har och mina närmsta mår bra borde 2018 bli ett stabilare år?!

 

Jag önskar så innerligt!!!!

 

Jag önskar också att de jag ger min omgivning ska öppna positivitet och ge energi även om så lite.

Vill bli den glada Sandra igen som älskar att leva.

vill ur detta mörker nu så snälla håll era tummar för att det blir så!!!!

 

Och lova mig att ta mer hand om er dag och de människor ni möter.

Är det värt att irritera sig på väskorna i hallen????

 

Reflektionskväll.....kanske obegriplig för er men för mig helt logisk och behövlig!!

   

 

 

Tänk att här visste jag inte mycket mer än att jag var min egen prinsessa!

Vem kunde tro att jag skulle sitta 30 år senare med 3 fina söner en man och fantastiska vänner i sitt liv.

Vem kunde tro att jag skulle få vara med om så otroligt mycket.

 

Just ikväll är jag tacksam!

Och idag vet jag bättre.

Och jag kommer fortsätta vara min egen person.

Min egen rosa prinsessa för då mår jag som bäst när jag får drömma!

Godnatt

Av Sandra Bertlind - 11 januari 2018 16:01

Ångesten du orsakar mig fast du egentligen inte ens finns i mitt liv sätter sig verkligen i magen på mig!!!!
Fan vad du förstör.......
Blir arg för att jag ändå bryr mig......

Jävla skit föräldrar......
Måtte du få ångra allt ont du gör mig genom att leva ditt liv som om jag inte fanns.
Önskar jag inte visste vem du var!!!

Det gör bara så ont allting.....
Fortfarande 5 år idag och är ledsen på insidan och 3 natten utan sömn.....

Heja mig!!!

Presentation


Försöker se det goda i alla människor! Ger hellre all kärlek jag har till min omgivning än att leva med tanken om ett kärlekslöst liv!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok!


Skapa flashcards