Ångesten som infinner sig på söndagen när man snart vet att det är dags att jobba igen.....
Jag som alltid älskat mitt jobb =(
Kan säga att känslan är allt annat än bra just nu!
Vill så gärna tro att allt löser sig till det bästa och att jag ska hålla hela vägen.
Just nu känner jag tomhet, förtvivlan, frustration och just ÅNGEST!
Sover oroligt, drömmer om jobbet, tänker på jobbet min vakna tid och har svårt att fokusera på annat.
Sträckte ryggen rejält förra vekan och hur otroligt ont och oskönt det än gjorde tog jag hellre denna smärta och knappt kunde gå på toa än att vara på jobbet och möta allt det jag får ångest av.

Helt sjukt att man känner såhär.
Otroligt skämmigt över hur fel beslut jag känner att jag tagit men även min oförmåga att inte kunna prestera under såna här former.
Det har alltid gått förr.
Men nu klarar varken kropp eller psyke det längre.
Jag har inget filter!!!
Har ju nya fina arbetskollegor men det räcker inte när det är press uppifrån.
Att cheferna aldrig kan inse att det kör slut på sin personal och att de helt fokuserar på fel saker. Barnen kommer inte på första hand utan andra.
Det administrativa som alla andra egentligen skiter i som ska stå så tjusigt det kommer verkligen först.
Vi skulle kunna ha ett heltidsjobb till med bara administrativa saker.
Nu sitter jag här med mitt te.
Ska snart väcka barn och känner bara att magen vänder sig och ett illamående ger sig till känna. När ska detta vända?
När ska jag känna att jag gjorde rätt som bör jobb?
Just nu ångrar jag att
Jag tänkte att lönen spelar en stor roll. Den är inte värd den smärtan jag känner nu......
Alla gör vi misstag!!
Ska försöka hålla skenet uppe men varje stEG jag tar känns som bly.....


Ta hand om varandra!
Puss och kram från
Ångestkärringen deluxe

Många stämde in just idag!
Det är väl det som kallas ÅNGEST.
Man kan se i olika vinklar.