Jag är fullkomligt övertygad om att ingen någonsin kommer älska mig så som jag älskar alla. Den kärlek jag känner för min familj och vänner är så överväldigande att jag på riktigt har svårt att tro att de skulle känna samma innerliga kärlek för mig. För aldig har jag mött någon som vågat vara helt öppen med sin kärlek för mig som vän partner dotter ja ni fattar.

Såna djupa känslor kommer som ett brev på posten Och jag vet inte vad jag ska göra med allt jag känner.

Jag vill ge av hela mig själv till alla jag älskar för att ingen ska glömma. Glömma vem jag var eller hur mkt dom betyder för mig.

Är nog mest rädd att bli bortglömd.

Att det är så svårt att ge bekräftelse och kärlek till dom man älskar. Men när man är dö då jävla överöser alla med allt de känner och hur fantastisk jag var!

Vill ha samma möjligheter när jag fortfarande lever.

Älska mig inte mer när jag är död och inte kan tacka för den kärlek ni ger......

Ibland gör saker alldeles för ont för mitt eget bästa!!

Ta hand om varandra och visa varandra era känslor. Inte bara kallprat.

Puss puss