Ni vet den där känslan när allt känns liksom ganska okej fast ändå helt rubbad?!

Vet att det låter konstigt men är liksom tillfreds med mycket jag känner men sen har vi en annan sida av mig som är TOTALT kaos just nu och det är min roll som mamma.

Är så otroligt less på att ständigt få tjata, bli osams, skrika, diskutera, hota, känna den där maktlösheten HELA JÄVLA KVÄLLARNA LÅNGA!!!!!

Jag kan låta hård och orättvis jämt emot mina barn, det är ju ändå mina barn.

Älskar dom över allt annat men den där hårfina gränsen mellan psykbryt och helt jävla vansinne den är så hårfin.

Jag är helt slut som mamma.

Jag har ingen ork att de HELA då menar jag HELA tiden utmanar ödet och provar alla knep i världen för att testa mitt humör.

Herregud, på jobbet klarar jag av att ta hand om 20 barn varje  dag men hemma klarar jag inte av mina 3   

Är urpumpad på energi och känner mig bara låg a'över våra otrevliga möten hela tiden och ständigt!!

Är desperat att få tillit och ordning på familjen för detta tar så otroligt mycket negativ energi så att man inte räcker till nåt annat.

Behövde bara få ur mig min vrede och min sorg över mitt jobb som mamma.......

En trött och tom mamma er er andra en stor veckokram och hoppas er vecka blir fantastisk