....Ni hör ju själva, är som ett gift som bryter ner din mentala förmåga att fungera!
Både fysiskt och psykiskt.
Det är inte ens ett humant straff för din värsta fiende. Det är heller inte bara du som person som blir drabbad utan även din omgivning, så som dina barn, din man/fru din övriga familj och vänner.
Alla andra får ju inte den fysiska skadan men får dela den psykiska.
Bara att få höra att man har cancer gör att du blir 500 gånger sjukare än timmen innan beskedet. Man går ner sig, blir deppig, trött, arg, frustrerad och tänker VARFÖR JAG????? Inte för att man önskar någon annan det utan varför skulle just jag bli drabbad?
Man tänker mycket på om man kommer klara sig om man kommer dö. Man blir rädd. Man blir rädd för man vet inte vad som väntar. Kommer cellgifter göra ont? Kommer jag tappa hår? Kommer jag se sjuk ut? Kommer jag kunna vara hemma? Vad ska barnen säga? Kommer jag orka vara stark?
Och många många fler funderingar!

Jag har en fin vän som går igenom precis allt detta just nu. Lider med henne och hennes familj! Försöker finnas och stötta men det är en svår uppgift <3

Tänker på henne ständigt och tänker att mitt liv kanske inte är så illa ändå. Jag är frisk och barnen är friska det är det ända som betyder något <3 vi kan leva vårt liv!!

Det hoppas jag snart att hon och hennes familj oxå kan göra igen!!!