Hur jobbigt och tungt jag dagligen kan känna att leva med dig är, tar du fram den kärlek jag känt från första stund vi möttes!

Jag är inte felfri, jag är heller inte perfekt. Det är ingen. Jag vet att jag är knepig, känslig, dramatisk och envis. Men något måste du fastnat för.
När vi hittar symbiosen hos varan ringer klockorna vackert. När vi gör illa varann slits våra hjärtan ännu mer itu och det blir svårare för varje gång att laga.
Men vi gör det!

Hårfin linje mellan hat och kärlek har vi nu. Det absolut minsta sakerna blir gigantiska och det största blir luft. I vår dagliga förvirring av måsten, vardagen, kraven, samhället, familjen försöker vi hitta tillbaka till OSS! Det är svårt. Vi möts och tappar varandra, vi möts igen men bara korta visiter.

Det är det där pyttesmå stunderna som betyder något. Som får mig att känna att jag kanske är värd något iallafall.

Inte ett hopplöst fall som många kan tycka även du.

Jag hoppas jag får leva med fortsatt vackra minnen och mindre otrevligheter.

Jag är inte borskämd med presenter, heller inte romantik, jag har inget överflöd av komplimanger från dig men de få stunder våra blickar möts och något vänligt kommer ur din mun kan jag leva på länge. Detta är det ända liv jag har. Är det dehär jag får är det dehär jag måste vara tacksam för.

Livet är kort och tas snabbt ifrån oss. Helt utan förvarning!

"Jag ska älska varje dag så som livet är till för att älskas, jag ska älska mina nära ännu mer för att visa att ni är mitt hjärta. Utan er är min luft slut"