Ni vet när man kan se sitt eget liv nästan i revy?! Man liksom står bredvid sin egen kropp och ser hur allt bara händer! Märklig och konstig känsla.
Och man vet dessutom inte om det är en sorglig syn eller lycklig. En blandad kompott som speglar sig i min kropp jag ser. Undrar vad jag är så ledsen över?? Undrar vad jag får lyckan ifrån??! Såhär kanske allas liv skulle se ut från utsidan av sig själva???
Har insätt att hur mycket jag än vill göra mitt liv lyckligt så påverkas och dras jag ner i andras bittra uttryck och kommentarer. Så pass att jag låter mig styras av deras negativa energi.
Hur gör man för att bli av med den? Hur gör man för att bara samla all positiv energi istället??
Får klura på detta ett tag.......tills dess kärlek till alla fina själar där ute <3