Ibland är det bara ett faktum! Att hur mycket jag än tycker att just jag anstränger mig finns ändå en vägg emellan.
Men antar att de är jag som åstadkommit den så därför straffas jag nu av min handling!
Önskar jag inte varit så förbannat dum och feg.
Önskar jag vågat stå på mig.......
Då hade vi inte varit här idag. Då hade jag inte känt mig ensam.
Undrar hur länge man får sota för sina misstag......resten av livet??

Allt fattas mig.......