Dagen närmar sig med stora steg och nu ikväll har en nervös illamående mage visat sin bästa sida =(

Kan inte förstå att detta faktiskt ska hända.

För några veckor sen satt vi och prata om vilket café vi skulle ses på när du kom till stockholm och nu finns du inte mer.....

Lämnar mig med massa frågetecken bara.

Vad var det du verkligen inte ville att jag skulle veta??

Vad skyddade du mig från?

Det finns inget i världen som kunnat få mig att tycka ditt eller datt om dig pga din handling!

Jag tyckte om dig för den du var och av det jag läst mellan raderna verkar jag vara en av få som verkligen gjorde det =(

Varför kände ingen dig som jag?

Varför släppte du inte in någon annan på livet?

Varför mig?

Imorn kl 11.00 kommer hela din familj och dina vänner ta farväl av dig i kyrkan =(

Jag är inte där......

Jag var din vän också.....

Då tänker du såklart att varför åker du inte dit......

Vet inte varför, allt känns så olustigt på nåt vis och att åka 60 mil för att gråta över all misär av falska människor till vacker musik och ledsen familj känns för mig bara jätte tungt.

Menar känner ingen.

Vem skulle jag ha som stöd? vem skulle hålla min hand då jag fullkomligt kommer ramla ihop??

Jag vill inte ha dig i en kista......

Hur som helst så kommer jag att sörja dig på mitt eget vis!

Det finns ingen som känner dig som jag gjorde......

Låt mig få sova i ro inatt för att orka vara stark imorn när denna tunga dag ska äga rum men jag ska stå på mitt jobb och vara fokuserad på  annat! 

LLåt mig orka vara stark hela dagen lång, för lång kommer den verkligen bli!!!

Säger inte farväl idag, säger bara godnatt <3